...and Vodka is my middle name
Ikväll var det dags för att gå igenom schema och "regler" och sånt som är bra att veta. Hursomhelst kom vi in på vart det inte är bra att gå ensam på kvällarna och ställen som är mindre säkra, och de berättade att vissa barer och så kunde vara bra att undvika att gå förbi själv. Och på tal om barer så berättade de vart de fanns i närheten om jag skulle ut dit med kompisar. Haha, och jag flikade in att jag var ju "bara" 19 och de har ju 21 här.
"- Jaha, juste, det är bara löjligt! Vill man ha öl så kan man få det, ni har ingen gräns i Sverige eller hur? I Sverige dricker man ju mycket, det är väl vanligt. Du kan ju skaffa ett fake- id. Jag hade det förut! Det finns ett ställe för de i din ålder i närheten, vi kör förbi där imorrn, så jag kan visa dig vart det finns!"
Hahahaha, satt verkligen och asgarvade inombords. Den där konversationen trodde jag verkligen inte skulle äga rum direkt, de tyckte verkligen det var löjligt att man hade åldersgränser för det och att det var självklart att jag skulle gå ut och ta något glas! SHIT. Dom är verkligen layed- back. De verkar tro att man alltid går runt med en flaska i handen i Sverige, den där killen som jag och Laura träffade på bussen sa det också, alla svenskar går runt med en absolut vodka i handen och halsar ifrån! Haha eller.
AH! Amerikaner!
Haha, jo det här ska nog gå bra.
06:27:42
ja tror dom förväxlar oss med finnarna.. ;)
Hahaha fan vilken skön familj! men jag är fortfarande chockad över att dem inte har någon tv ;O mina namn är finare på dig än Abba Vodka ;P
Nu har jag läst ikapp om det som hänt sist! Det är en stor omställning i början, man inser det särskilt i efterhand när man börjat få lite distans till saker och ting... man tar in nya intryck precis hela tiden, man bor hos en helt främmande familj, man känner inte så många osv osv... men det löser sig sakta men säkert! :)
Så länge familjen är bra och du känner dig trygg med det jobb du gör så brukar resten lösa sig. Jag känner väldigt ofta att jag inte har så mycket gemensamt med mina värdföräldrar, så det blir ganska naturligt att vi inte umgås när jag slutat jobba. Men de är snälla och vi funkar bra rent jobbmässigt, dessutom gillar jag verkligen ungarna så det är viktigast för mig. På fritiden vill jag ändå göra annat, så det gör inte så mkt att vi är så olika "at the end of the day". :)