Mitt liv i USA

Inte nog med att jag känner mig helt utpumpad, jag ser helt död ut också antagligen. Flera av de boende (uppåt 100 år) erbjöds sig sina sängar så jag kunde få sova lite. "Du kan ligga här, jag kan maka på mig!" eller "Du kan ta min säng!". Dom är ju för söta ibland. Även om arbetet är tungt så väger saker som deras uppskattning tyngre, det är min sista dag imorrn och de vill att jag ska stanna kvar där och inte "rymma iväg till Amerika", då känns det som att man gör ett bra arbete.

Nu har jag också fått kontakt med flera av dem som åker samma flight som mig från Arlanda. Så jag kommer inte irra runt som en vilsen höna trots allt?