Mitt liv i USA

Jag är glad att jag gjorde det här, att åka till USA för ett år eller två, komma ifrån allt det man känner till och är van vid, träffa nya människor från hela världen och skapa sig en tillvaro, en vardag i ett nytt land långt ifrån hemma. Det var svårt att föreställa sig hur det skulle bli, jag har inte ens varit här förut, och inte varit inneboende hos en familj som jag också jobbar hos. Nu har jag varit här i 55 dagar och det börjar forma sig eller vad man nu ska säga, jag har skaffat vänner här, engelskan har ett mycket bättre flyt, visst saknar jag att kunna prata svenska ibland, men jag är faktiskt glad att jag inte gör det här, att jag är den enda svensken i "gruppen" eller vad man ska säga. Det har ger mig bara ännu bättre möjligheter att förbättra engelskan och måste hitta sätt att förklara vad jag menar utan att säga det på svenska. Sedan jag kom hit har det varit både upp och ner, jag har haft vissa problem med värdfamiljen som jag har behövt ta i tu med och som nu är mycket bättre.

En av huvudanledningarna för att jag kom hit var för att utvecklas som person och det har jag redan börjat på, man lär verkligen känna sig själv bättre och får perspektiv på saker. Det ska bli intressant att kunna gå tillbaka i bloggen och se allt man har gjort och tänkt (fastän bara en bråkdel hamnar här).

Det ska bli intressant att komma hem igen efter tiden här, men än är det långt kvar tills dess:)

Att ta sig hela vägen hit med allt vad det inneburit är stort i sig, att sedan vara här är något annat om ni förstår vad jag menar, och jag är fortfande bara en liten bit på väg.