Mitt liv i USA

Tidigare idag när jag ringde för att boka tid hos en läkare märkte jag verkligen skillnaden mellan Sverige och USA angående bemötande. När jag ringer dit i Sverige får man verkligen kämpa för att få en tid, bli tagen på allvar och ha tålamodet uppe. När jag ringde här fick jag ett väldigt trevligt bemötande, vi kom t.o.m in på att hon hade familj från Sverige och kunde räkna till tio, att hon varit där och hade ett finskt efternamn m.m. I Sverige fick jag liksom snabbt säga allt för att inte bli avbruten med ett surt "men det där är ingenting, vänta bla bla bla". De hade dock inga tider förrens den 3 november men hon sa att hon skulle kolla upp efter en tidigare tid och ringa upp om hon hittade någon efter att vi pratat en stund. Så får hoppas på det.

Ikväll åkte jag downtown för att möta upp Hanna vid Starbucks och satt bara och pratade en stund. Vill bara komma ut ibland. Det är verkligen jobbigt att bo där man arbetar, om man haft en dålig dag kan man inte åka hem och koppla bort, man går till sitt rum och där kan man ju inte stanna hela tiden. Mina värdföäldrar är också hemma HELA TIDEN. AAh, vill ha luft.  

Zack har också verkligen starkt missuppfattat vad jag gör här verkar det som.
"- I thought you were my waitor!" Sa han på fullaste allvar när jag bad honom plocka undan sin tallrik.

Värdmamman kläcker titt som tätt ut sig diverse kommentarer som får en att höja på ögonbrynen.
" I think we should legalize prostitution!" Är bara en av dem...