Mitt liv i USA

Nu har jag äntligen slutat för dagen och tänker strax dra downtown för lite random shopping. Zoe var sjuk idag så jag körde på gamla schemat, dvs 7.30 - 4.30.

Helgen har varit lugn, jag och Laura har kommit på att det måste vara någon sorts "curse" över oss. Alltid är det något som sätter käppar i hjulet när vi ska göra  något, så lördagskvällen slutade med att jag lärde henne räkna till fem på svenska. Den tyska accenten lät rätt rolig, lättroad som jag då var. Vi var hemskt övrtrötta, lite "Jenny" touch över det hela faktiskt. Vi har också, tillsammans med Hanna, börjat planera för att åka till San Francisco i november och Seattle i oktober, får hoppas att det blir av.

Blev också precis inbjuden till en octoberfest på lördag, resten av helgen är ännu oplanerad. Men som sagt, det är ju fortfarande måndag. Helgerna känns förövrigt väldigt korta...

bland när jag skriver på resedagboken, som är till för familjen back home, får jag ofta mail tillbaka av min mor som frågar efter översättningar, senast var: Vad är Awesome? Den enda svenska jag pratar här är när jag pratar med dem via skype, då jag ännu inte träffat någon svensk här, det går fortare än man tror att börja tänka lite på engelska. Ibland kommer även lite svenska ord med när jag pratar engelska här. Så ibland blir det lite blandat. Ibland saknar jag att prata svenska så då får Eliana (lillplutten) ställa upp och lyssna vare sig hon vill eller inte :)

Dom här är verkligen impade att man kan prata andra språk, får ofta frågan vilka språk jag kan, vilket inte sträcker sig långt. Visserligen kan jag förstå en del tyska, mer än så är det inte. Ungarnas farmor frågade mig dock om vi pratar svenska eller engelska i Sverige hahaha, när hon var här på ett besök från Idaho.