Mitt liv i USA

Verkligen när man minst anar det, tar det lugnt och har kul så väntar en vändning i vardagen. Värdpappan kom hem lite försent och jag skulle med bussen till downtown, så han skjutsade mig till hållplatsen och frågar på vägen dit hur det går med NY- familjen (vilket inte går alls, väntar på ny match) och anledningen till att han frågar är för att de hoppades att jag skulle gilla dem och matcha med dom. Värdmamman kommer inte ha sitt andra jobb längre och de kommer förlora 1000 dollar i någon daycare grej om de inte tar platsen. Vilket betyder att jag inte kommer behövas alls den sista månaden, och de hoppas jag hittar en familj som jag kan flytta till tidigare pga av det. Han började med att "yeah you know we think your'e awesome..." (yay) så det är inte så att de vill kasta ut mig eller så, och var oroliga över hur jag skulle ta det. Men, jag vill inte åka tidigare!!! Jag förstår dem, de vill inte förlora sina pengar, men jag har svårt nog att behöva åka i augusti, och vill definitivt inte behöva skiljas från mina vänner tidigare än jag måste, plus en annan grej...vilken jäkla tajming. 2-3 veckor är alldeles för tidigt!

Vi ska prata igenom det här imorrnkväll. Just nu kan jag bara inte sluta tänka på det. Känns riktigt dåligt..och ovissheten som kommer med det. This wasn't the plan!