No no no no nooo

Zach hade ledigt från skolan idag, så det blev att underhålla honom ochhans kompis under dagen, vi gick bla till Childrens museum. Senare när Zoe kom hem lekte jag lite med henne, då hon sa:

"- Mommy! Your my mommy, youre not Ida, you are my mommy!!"
"- Nooo, no, no, no! I'm your au pair, AU PAIR."
"- No, you are my mommy!"

Och värdmamman var i samma rum haha, fast jag vet inte om hon hörde.

Samlar poäng

Det går bara bättre och bättre med ungarna, speciellt mellan ungen på tre år. Ibörjan är det mycket: I want mommy, i want daddy! Nu är det I want Idaaaa!  när föräldrarna ska ge henne ett bad eller något. Hehehehe;) sedan ett tag tillbaka, och idag när vi lyssnade lite på sweedish music på min laptop kröp hon upp i famnen på mig och sa "Ida, I love you!" och pussade på mig. Dom har sina tantrums, men ibland kan de vara rara de små glinen. 

Förlängning?! Nu?!

Idag har jag jobbat lite längre än vanligt (har fortfarande 5h kvar), värdfamiljen vill använda sig av alla 45 timmar nu, och trycker in dem lite då och då. När jag och värdmamman satt och pratade kom vi in på det här med au pairer, och att hon tyckte att det inte var så långt kvar (över tio månader kvar). Och vill att jag ska förlänga, för det tyckte hon skulle vara mycket bättre, för barnen och så. Liiite tidigt att tänka på? Ja, haha. Jag har varit här i 6 veckor bara! Men det är ju bra att de vill det, det är ju ett tecken på att de uppskattar mig här. Var och köpte en cykel idag också för 200 dollar, som värdmamman betalade. De är rätt generösa, får också plocka ut en vinterjacka och skor m.m.

Knöl

Ikväll hade vi ett nytt möte, jag och hostpäronen. Var lite nervös med tanke på ett tidigare möte, men de tyckte att det gick jättebra alltihop, de hade absolut ingenting att klaga på, "the kids loves you!" osv. så det känns bra!

De berättade också att de tänker hålla en au pair jul här i huset, (de är också judar så de firar inte jul) för mig och andra av de au pairer jag känner, och fixa catering till det:) Vädigt snällt av dem. Pratade också om hur planerna ser ut och vart vi ska åka, de hoppas på Hawaii beroende på vad biljetterna kostar och så. Annars blir det nog San Diego.

En annan grej appropå ingenting, jag har fått en knöl på min högra hand, på ovansidan där det böjs. När jag böjer på handleden ser det ut som en benpipa. Det ser jättekonstigt ut. Min värdpappa trodde att jag hade vrickat handleden eller något och om den inte krymper så borde jag kolla upp det. Har något minne av att jag stötte i handen någon gång, men det borde ha gjort mer ont? Har ingen aning om vad det kan vara...jämför man med min andra hand så blir jag bara mer förbryllad.

Jag har bestämt mig...

Veckan har varit relativt lugn, bortsett från något tantrum eller två. Igår stod Zoe och gallskrek i en kvart här i huset. Nonstop. Senare var hon hur glad som helst.

När jag slutat för kvällen åkte jag tillbaka till Karla för en film med henne och Katrin, men var så trött att jag nästan somnade, det tär på krafterna att vara 23...hihi.

Nu sitter jag och dricker mitt kaffe och vilar upp mig för kvällens pass. Hittar troligtvis på något efteråt, om jag inte är alldeles för trött.

By the way, jag har bestämt mig...
Jag kommer ALDRIG att skaffa barn! Ska bli såå skönt! Häromdagen pratade jag och värdmamman om Zoe's beteende, och hon sa: "When you have your own kids...". NOO NOOOO! tänkte jag bara. Aldrig! Men det är verkligen så, alla förväntar sig att man ska skaffa egna, men varför skulle det vara så självklart? Testade den där bebissidan, där man kan se hur dom skulle se ut, resultatet var inte vackert kan jag lova, även fast jag tog Orlando Bloom som pappa till dem.

And how old are you?

Idag var jag över till Karla, som var i full fart med att fixa kopior av id handlingar tillsammans med Katrin, för att sedan byta ut några siffror, och vips så är man född 86, 87 eller vad man nu vill.

Risky?
- Yes...

Uppdatering:
På mitt står det nu att jag är född 85...oops...

Awesome?

Ikväll när jag, Laura och Hanna träffades kom vi in på det här med vad som hänt den senaste veckan. Jag var ju som sagt över till Laura och hennes värdfamilj i måndags och pratade med dem, de hade förövrigt hjälpt mina värdföräldrar att "välja" mig då de haft au pairer förut och mina hade inte det. Laura berättade att hennes värdmamma hade ringt min för att höra hur det går och så nu i veckan efter att vi hade pratat, hon var bara så nyfiken men sa inget om det vi pratat om och min värdmamma hade svarat: Awesome!

Haha, eh? Hmm...Det svaret hade hon inte väntat sig i ju med min låga trivselnivå. Men det är ju bra att de tycker det.

Nystart

Den här veckan har som sagt varit väldigt jobbig, men jag kommer stanna och se till att göra det bästa av det hela. Mitt mixade schema är bättre, men gör också att dagarna blir väldigt långa och jag är helt slut när jag slutat för dagen.

Jag ska också ta tag i mig själv och börja träna på allvar, sedan jag slutade på fotboll (10 år) och jobbat hela sommarn har det slarvats lite. Ikväll var jag och värdmamman till River Athletic Club, hon visade mig runt för att se om jag gillade det innan jag får ett medlemsskap. Det finns allt möjligt där, maskiner med tv- skärmar framför, pool, plus bekvämligheter när man tränat färdigt, som plattång och hårfön. 

Så nu har jag bara en ursäkt kvar för att inte gå att träna, skor. Men de ska jag jaga i helgen så nästa vecka ska jag vara igång. Jag älskar energiboosten man får efter att man börjat träna ordentligt, det svåraste är bara att börja efter ett uppehåll. När jag och värdpappan och Eliana (nykläckta) gick och hämtade Zoe från pre- school 10 min ifrån huset gick jag och bar Eliana på hemvägen, vilken träningsvärk säger jag bara, min högra arm skakade efteråt. De om något säger en att det verkligen tid att sätta igång med träningen.

Stannar ett tag till...

Så ikväll hade vi mötet jag bad dem om, och jag berättade vad jag tyckte om vad värdmamman sagt och ville veta vad som pågick. De enda de ville de egentligen ville med söndagens möte var att få veta om jag trivdes och om inte, att vi snabbt kunde få en lösning. Hon kom inte ens ihåg vad hon hade sagt som retade upp mig, men att hon var "blunt" som person. De hade inte riktigt tänkt igenom hur det skulle bli innan jag kom, de var i behov av mer hjälp än reglerna tillåter och ville få det ordnat. De tyckte att jag gjorde ett bra jobb med ungarna och så, de hade inga problem med mig. De ville kunna hälsa på mig i Sverige sen efter mitt år här, och vill att jag ska vara "part of the family", men att hon inte behandlar mig annorlunda än någon annan av sina 14 anställda (?) då hon har ett eget företag. De ville att jag skulle ha ett roligt år och trivas att bo med dem.

Jag tycker hon har ett jävla sätt att uttrycka sig på men vad hon menar vet man aldrig. Kommer att stanna ett tag till och se hur det går, om fortsätter kännas obekvämt eller blir bättre. Det känns i alla fall bättre efter det här mötet, att de tycker att det går bra är positivt, men det gäller ju att jag tycker det också. Det jag stör mig på har med värdmamman att göra i huvudsak. Men nu vet jag lite hur de tänker.

Jag och min konstiga accent...

Zach kan verkligen kläcka ur sig lite roliga kommentarer ibland. Idag konstaterade han bara högt för sig själv:

"-You speak weird. It's because you are from another country."
"- Haha, do you think i have a weird accent?"
"-Yeah, you have a weird accent. But It's because you are from another country!"

Värdföräldrarna tycker dock att jag pratar bra engelska, sagt att de ofta glömmer att jag inte är amerikan. Så det är ju kul att höra ibland. Satt också och läste en gammal bok för Zach ikväll, mamman låg i sängen och ammade lillen och sa at hon också skulle vilja kunna prata ett ennat språk sådär.

En lite boost i en situation där allt snurrar omkring i mitt huvud. Imorgon kväll bad jag om tid för att sitta och prata med dem, får vänta och se hur det går. Om det inte blir bättre efter det så måste som sagt Lcc'n komma hit. Hon verkar förövrigt förstå vad det är som händer, och sa att det inte är mitt fel och inte ska ta åt mig personligen, men hur lätt är det att inte göra det? Känner i alla fall ett stöd från henne så det känns skönt, mycket har man hört om andra i min situation som Lcc'erna skiter blankt i. Är glad att det inte är så i mitt fall.

Samtal med Lcc'n

Igår skrev jag ett långt mail till min LCC, där jag skrev om allt och vad de har sagt. Vi pratade idag ett tag, hon förstod och hoppas att det kommer lösa sig, och att det är bra att jag verkligen försöker. Vilket jag verkligen gör, på ett sätt vill jag verkligen byta, men på ett annat sätt inte. Är orolig inför en eventuell rematch, tänk om jag inte hittar en ny familj? Tänk om det blir sämre? Jag vill verkligen inte åka hem! Har ingen aning om vad jag ska ta mig till om det skulle hända, vad ska jag göra hemma? Vill inte ens tänka tanken.

Hon sa också att jag måste ha ett möte så snart som möjligt, om det inte blir bättre så måste hon komma hit och prata med dem och mig. Om det fortfarande inte känns bättre så blir det rematch. Men jag är orolig för vad värdfamiljen kommer säga, värdmamman närmare bestämt, har ingen aning om vad hon tänker.

Uppdatering...

Dagen har varit rätt omtumlande, gick bra med barnen och föräldrarna var som de alltid är. Försökte prata med värpappan om vad jag tyckte om gårdagen, och vad värdmamman sa, han höll med om att det inte var det bästa att säga, men har svårt att avgöra hur mycket som gick fram.

På kvällen gick jag över till Laura och hennes värdfamilj. De är verkligen jättesnälla och hjälpsamma och höll med mig och berättade vad de tyckte om värdmamman, att hon kan vara en tornado som de uttryckte det. Hennes värdpappa sa att han heslt höll sig på avstånd från henne då han vet hur hon kan vara. Skönt att jag inte är ensam om att tycka så här. Ringde även min Lcc, skulle skriva ett mail om allt som hänt och vad de sagt, hon ville verkligen prata med dem, vilket jag inte vill just nu. Började med att fråga om jag kunde prata med henne konfidentiellt, men det verkar som att hon kommer ringa dem när vi pratat igen imorrn då hon skulle ringa mig.

På ett sätt vill jag byta, men på ett annat sätt inte, Portland är inte så tokigt att bo i och har bra kontakt med andra au pairer, är också en viktig del. Kommer avvakta lite och se hur det går. Känns ovisst.

Om sanningen ska fram...

...så vet jag inte vad jag ska ta mig till. Det känns inte bra här, hos den här värdfamiljen. Det var som att dödsstöten kom ikväll. Imorse bestämde vi att vi skulle prata kl 8 ikväll, de ville mixa om mitt schema men kom att handla om annat. Faktum är att jag alltid har kännt att det inte var en speciellt bra match, men ville få det att funka. De har nog sett det på mig, att jag inte riktigt trivs här då de sa: "If your not happy, we don't want you here". Dom bryr sig verkligen inte om jag går eller stannar. De har ett sätt som får mig att känna mig så liten. Kände mig helt kall när jag satt och lyssnade på dem.

Helt nere nu, jag vet verkligen inte vad jag ska göra.

Oh no i didint...


Oh yes i did...

Var på Costco med värdmamman och Cynthia ikväll och storshoppade, vilket de gör på det stället var tredje månad typ. Och här snackar vi kvantiteter, allt kommer i bigpack, ett varuhus högt i tak med lika höga hyllor. Massivt. De vet att jag har en förkärlek för cola så självklart blev jag uppmanad att plocka ett pack x32.

På väg till Zach's skola idag så träffade jag och värdmamman på en kompis till henne, och hon hade en 19 årig utbytesstudent från Colombia boende hos sig, som min värdmamma definitivt vill hooka upp mig med "He'll take you out!". Haha. Han gillar att dansa salsa fick jag också veta.

På vägen hem ledde samtalet in på "pot", som jag uppfattade av dem inte vara en big deal så som de pratade om det, herregud! Amerikaner alltså.

Just another day

Jag trodde på allvar att det var tisdag idag, men det är ju det inte! Har ingen större koll på dagarna ibland känns det som. Idag gjorde jag lite nytta i alla fall, var till banken med värdpappan och öppnade ett konto, får hem kortet om några dagar tror jag. Och så fick jag reda på att detkostar 22 dollar att föra över pengar från mitt konto i Sverige till det här.

Var downtown idag igen, jag är sååå besviken på shoppingutbudet! Det finns inte ens ett H&M i Portland.

Idag var det Zach's första dag i skolan, han var helt uppspelt och var uppe sedan 6 i morse och sprang runt på övervåningen. Roligast var när han i god tid med skjorta och ryggsäck satte sig på trappan vid dörren och väntade spänt på att få gå till skolan. Skrattade när jag såg honom, stackarn har ingen aning om vad som väntar.

Betraktelser efter 2 1/2 vecka som Au Pair

En sak med att ha varit här ett tag nu är att man verkligen börjar märka hur familjen fungerar, positiva och negativa egenskaper och inte bara ett första intryck. Efter helgen möttes jag av ett berg med disk i köket som liksom följde en med blicken. På morgonen kommer Zach alltid nerspringandes med en extra beställning av frukost till värdmamman som han sedan springer upp med. De kan aldrig hålla reda på sina och barnens kläder utan lämnar en salig blandning av deras egna och glinens smutstvätt till mig. Lämnar halvätna bananer i fruktskålen så att bananflugorna kan få sig en måltid varje dag och lämnar tallrikar med matrester som om de tror att den ska få ben och springa ut till köket av sig själv (som jag är övertygad om att den faktiskt kommer göra om de bara väntar ytterligare några timmar).  

Men de är snälla och vill att jag ska få ett roligt år här. Och så avrundar de lönen till 180 dollar istället för ursprungliga 176, 85.

Långsamt

Dagen har varit mycket långsam här, bara suttit och väntat på att den ska ta slut, eller arbetspasset ska ta slut rättare sagt. Imorgon är det första skoldagen för den äldsta, så jag vet inte riktigt hur dagen kommer se ut beroende på om den mellersta ska till pre- school eller inte, hon har varit sjuk i över en vecka, så det har varit mycket gnäll och gallskrik från henne. Hon skriker också "mamiii" eller "papiiii" när jag ska hjälpa henne att klä på sig.

Den här dagen har varit så tråkig, nästan så att man undrar vad man gör här. Men bara nästan.

Jag är faktiskt lite besvikn på shopping utbudet här, är i stort behov av en handväska, skor och jeans, men lär få leta runt lite i de två shoppingmall de har. Men måste även försöka spara lite också...hur det nu ska gå, slösar så mycket på smågrejer hela tiden.

Måndag igen

Har en rätt slapp dag idag, började vid halv nio, slutade nu och börjar kl tre igen och kör till sju. Det är verkligen jobbigt att ta sig upp på morgonen när det är så kallt som det är här i huset. På nedervåningen är det mycket kallare än på övervåningen där de har sina rum. Två tjocka tröjor är ett måste.


2 veckors mötet med Lcc'n

Idag hade jag min två veckors orientation med Lcc'n, vilket gick bra. Vi pratade bla om schema, kommunikation, regler, betalning (fick min lön idag också, de blev påminda, fast en vecka saknas fortfarande). Det går bra att vara här och så, vill inte åka hem eller något, men det är något som känns lite "off" elller vad man ska säga. Vissa saker kan definitivt förbättras, om jag skulle förlänga så skulle jag nog inte förlänga med samma familj utan prova att bo på ett annat ställe i en annan stat. Skulle också föredra att ta hand om äldre barn, och inte en nykläckt, helst över 3 år. Men jag får helt enkelt se hur det går framöver. Familjen är nöjda och det funkar men vi är rätt så olika varandra personligen.

21?

Skulle gå på bio ikväll men när vi kom dit så visade det sig att man måste vara 21 för att få komma in pga av att de säljer alkohol därinne. Hur dum regel är inte det? Man kan väl bara göra så att man visar leg när man köper så att man kan se en film i alla fall? Så irreterande! Det är som att vara 17 igen. Det är inte mycket man kan göra här om man är under 21, många ställen stänger vid 8- tiden. Så dumt!

Imorrn blir det nog utomhus bio igen i Laurelhurst park, ska dit med några andra au pairer och på söndag blir det nog Ikea, ska köpa svensk mat och godis i mängder!

Hoppas på att lära känna lite amerikaner i min ålder, förhoppningsvis vet de lite mer om vad man kan göra...
Tidigare inlägg Nyare inlägg