Mitt liv i USA

För en vecka sedan hade jag varit här i precis 6 månader, så nu är det nedräkning (?). Jag står just nu i valet och kvalet om att förlänga min vistelse här i staterna eller inte.

Mina val står nu mellan:

1. Åka hem i augusti/september (beroende på hur mycket jag kommer att använda av min resemånad). Och ja, göra vad?

2. Förlänga 6 eller 9 månader (har nästan uteslutit ett helt år) med en ny värdfamilj någonstans i USA. Min nuvarande värdfamilj kommer antagligen inte behöva någon au pair efter mitt år är slut i augusti.

Mina resterande semesterdagar påverkas i högsta grad av vilket beslut jag kommer att fatta. Har hälften kvar- vilket är 5 arbetsdagar. Vid alternativ 1 kommer jag använda dem till att resa runt här, och då står Hawaii, Chicago eller San Francisco högst på listan bland eventuella resemål- eller en kombination av dessa. Om jag väljer alternativ 2 kommer jag antagligen använda dem till att åka tillbaka till Sverige en vecka, vilket också skulle vara praktiskt då jag har en hel hög med grejer att dumpa av där.

Om jag hade haft mer klarhet i vad jag ville göra vid en återflytt till Sverige skulle det vara enklare. Men jag vill inte påbörja en utbildning utan att vara säker på att det är det jag faktiskt vill syssla med i framtiden.

Några extra månader här (när jag nu har chansen) skulle då inte sitta helt fel, plus att få bo på ett annat ställe i USA skulle vara intressant. Att fortfarande jobba som Au Pair den tiden är dock inget som lockar.

Om en månad kommer jag få hem papper och kommer behöva fatta ett beslut.

I min boredom denna helg har jag inte gjort så mycket nytta som jag hoppats, behöver tex städa rummet och organisera lite, men däremot har jag kollat ikapp mig med diverse serier. Är för tillfället fortafarande fast här utan bil och vet inte ens när den kommer tillbaka). Har i alla fall hunnit med ett x antal avsnitt av Private Practice (än av mina favoriter) och kom på (aha redan) att det utspelar sig i Santa Monica. Så det fick mig att tänka på vad jag ska göra med min resemånad. För just nu verkar det som att jag inte ska förlänga. Ingen annan här verkar göra det heller och jag känner att jag efter ett år som au pair kommer vara färdig som det. Och jag tror inte att min värdfamilj planerar att skaffa någon mer au pair efter detta. Plus att vara i en förort var aldrig något jag planerade, då det är så långt i från allting. Ett alternativ är att förlänga med en annan familj, då i en helt annan del av USA. Men att börja om på nytt igen i en ny fmil och deras regler är ingenting som direkt lockar. Jag känner mig rätt bunden av att jobba som au pair, det är mycket man måset ta hänsyn till och jag behöver något nytt. Jag vill definitivt ha en nystart, men mer på mina egna villkor och mer frihet i det jag vill göra. Kommer definitivt ha en del att tänka på framöver, jag är inte ens säker på vad jag vill plugga eller vart jag vill plugga- men det är också en pengafråga. Skulle vara kul att flytta till en ny stad men vill inte behöva ta ut något lån eller så.


Något som håller mig vaken idag...

Har fått frågan ett par gånger om vad jag har för erfarenhet av Cultural Care här på bloggen.  Och för min del har jag inte haft några större problem med dem, men har definitivt sett deras brister.

Under ansökningsprocessen var det jättebra, fick svar på frågor och all möjlig information som jag behövde. Lite små fel som behövde korrigeras men inget stort när de fick in mina uppgifter. Men riktigt ALL info fick man dock inte. På Au Pair skolan tex, så väntade vi på fler svenskar som skulle komma men aldrig kom dit utan de hade slussats ut till ett helt annat campus som ingen visste om. Lite konstigt att vi inte fick veta något om det. Men det var för att under perioden jag åkte var det väldigt många som var där. Men det var tydligen inte helt ruttet, dom fick bättre mat än oss^^.

Men stödet här har varit både bra och dåligt, mycket beror på vilken LCC man har. Den jag hade i början var bra och när jag hade problem i början fick jag den hjälp jag behövde och ett bra stöd. Men efter bytet av LCC dalade det en del när jag behövde göra min rematch. Hon ringde inte ens upp mig när jag behövde prata med henne. Är glad att jag har mina vänner här annars hade jag varit helt själv.

Det är både bra och dåligt att organisationen är stor, det finns många aupairer så ensam blir man inte, men dock känns det som att det är lätt att bli bortglömd. Men jag kan inte säga att jag ångrar att jag åkte med CC, har ändå fungerat bra på många sätt. Men ogillar dock match systemet- som är detsamma under rematch- en i taget. Man har bara två eckor på sig och det blir väldigt långsamt med att bara kunna ha en familj på kontot som dessutom inte behöver vara ett dugg intresserade.

Den senaste tiden har det snurrat runt en del, efter nyåret har många saker hänt och det verkar bara fortsätta i den riktningen. Förra året var grymt på många sätt, men hade sina dåliga stunder det med emellanåt. Jag letar alltid efter någor som utmanar mig, vare sig det är att uppnå bra betyg eller att som att åka hit, men nu letar jag igen. Jag vill ha en ny utmaning, något att sträva mot, aupairarbetet är jag klar med sedan länge, men är fortfarande motiverad att stanna längre på andra sätt. Snart har jag varit här i 6 månader men vet fortfarande inte riktigt vad jag ska göra efter året är över, eller om jag ska stanna 9 månader till efter det. Just nu vet jag inte ens om det är möjligt att stanna kvar här där jag är nu, eftersom att jag kom hit för bara tre veckor sedan. Jag och Katrin pratar mycket om det nu eftersom det inte är så långt tills vi bör bestämma oss och ska försöka övertala Laura att göra detsamma. Det är svårt att föreställa sig att vi kan vara på helt olika ställen om ett halvår, och aldrig kunna komma tillbaka till det som är nu.

Så nu börjar jag komma till liv igen efter allt och hoppas på att mitt internet fungerar som det ska i fortsättningen! Igår så var det Adisson födelsedag (1 år) så efter jobbet åkte vi till en Mongolian Grill där även deras farföräldrar m.m också var. Min värdfamilj är vegeterianer som sagt så jag fick passa på att få min "meat- fix", som de säger, där. Herregud vad jag åt mycket, vilket de mer än gärna retade mig för. Kunde knappt röra på mig efteråt och värdpappan jämförde mig med en 90- åring när han såg hur jag kämpade med att komma upp ur stolen. Sen blev det någon slags choklad dessert och glass efter det, vilket jag (och de) fortfarande inte fattar hur jag kunde trycka i mig det. Jag är fortfarande så mätt.

Sedan for jag vidaretill Katrin och vi gick till McFaddens återigen, men var så otroligt trött och mätt att jag mot slutet bara satt på en stol tills det var dags att gå, men det ska jag ta igen idag, sov till kl 2 och ikväll kommer även resten av gänget.

Äntligen..Internet! Har varit bortkopplad i nästan en vecka nu, jobbigare än man kan tro. Fick låna värdpappan blackberry att logga in på msn med men annars helt borta.

Här i värdfamiljen går det på bra, har plockat en del poäng med att jag nu hittar överallt efter knappt en vecka, den förra kunde fortfarande inte efter fyra månader och det blev de galna på. Trivs redan mycket bättre här än jag någonsin gjorde i den förra, det gör så mycket skillnad när värdföäldrarna faktiskt pratar med en och inte utnyttjar en som en hushållerska som håller ett öga på barnen ibland. Men ungarna kan verkligen vara jobbiga ibland, idag var det en hel del timeouts som gavs ut, och 1- åringen lät mig aldrig sätta ner henne utan att börja storböla.

Känns skönt att ha bil igen..det var ett tag sedan.

Nu måste jag nog sova lite, är helt slut efter 10 timmar med ungarna.

Nu ska jag ta och berätta lite mer om allt som hänt för den som är intresserad. Den senaste veckan har varit min värsta sedan...ja, jag vet inte när!

Helt plötsligt få veta att man snabbt som attan ska flytta på sig och inte veta vart i landet man hamnar, eller tom tvingas åka hem. Vet inte hur många tårar som svepts bort för detta, har under dessa 5 månader hunnit skaffa riktigt bra vänner som jag inte vill lämna, har hur många gånger som helst tyckt det varit jobbigt att behöva lämna om 7 månader.

Nu till det nya. I söndags eftermiddag träffade jag min nya värdfamilj för middag. De är snälla men herregud vad de snackar skit om deras förra au pair från Thailand, min värdmamma har kallat henne stupid ett par gånger. De hon gjorde var visserligen konstigt men det sätter pressen på mig att allt ska behöva vara perfekt på en gång.

Vmamman kom och hämtade mig vid 7- tiden i måndags, efter att vi en timme tidigare haft ett litet cupcake-party med mina numera ex-vfamilj. Det var då min ex-vmamma berättade för ungarna. Zoe fattade inte vad som hände men Zach började gråta och fråga varför till mig. vmamman sa inte ens hejdå, vpappan hjälpt emig med väskorna och skakade hand m.m när det var dags att fara.

Huset jag nu bor i är rätt stort & fint med en touch av Wisteria lane med andra färger. Ny familjen är "extremely neat", det känns verkligen som att jag bor med Bree. Även mitt eget rum måste vara välstädat med bäddad säng med tusen kuddar på hela tiden. Det är något jag inte trivs med, vill kunna slappna av utan att vara orolig för att ha glömt att bädda sängen en morgon. Och inget annat än vatten är tillåtet i rummet heller.

Har nu också egen bil, första dagen fick jag köra med alla tre ungarna och värdpappan som visade mig 5 olika platser som jag ska hitta till, dom var rätt irriterade med den förra för att det tog tid för henne. Fick under dagen också vara ensam med alla tre, en ett åring, skrikig och olydig tråring och en femåring. När man inte känner ungarna och dom vet inte vem jag är plus att man måste ha en ett åring på armen hela tiden kan vara ganska jobbigt, plus att försöka komma ihåg allting. Men det går framåt, de verkar nöjda med att jag hittar i alla fall till hälften redan. Idag fick jag ta ettåringen själv till tjejarnas skola 20 minuter bort, tur som var hittade jag men mamman bad om ursäkt för att pappan lämnat mig ensam med henne (3 dagar ska man inte vara själv). Sen på väg från banken fick jag ta all tre igen och följa efter i "min" bil vmammans bil. Så mycket för ursäkten då.

Har inte haft tid att äta lunch de senaste dagarna, vmamman äter knappt alls (hon är så tiny, känner mig riktigt lång bredvid henne) och räknar väl inte med att andra faktiskt behöver äta ibland.

Men än så länge verkar de nöjda, bara det att jag kan köra och pratar engelska är stooora plus. Vmamman tycker jag har en New York accent, hahaa, men gärna för mig så länge den inte är så svensk.

Men trivs lite halvt...långt från allt...överdrivna renligheten...maten...får se hur detta går men har givit mig fan på att stå ut. Vet inte ens om jag kan få en annan rematch.

OMG jag bor med Bree Van de Kamp!

-_-

Tidigare ikväll träffade jag den nya värdfamiljen för middag, och som det verkade i mailen och när vi pratade innan så ville de ha dit mig, redan ikväll! Men har inte packat färdigt ännu så det blir antaglien imorrn istället...

I söndags var det dags för min lilla julmiddag hemma hos mig. Vi hade julskinka, potatismos, sill m.m. och de vinflaskor min värdmamma ställde fram. Fick bjuda in fem st, varav tre av dem kunde ta sig hit med mucket möda i all snö som täckt Portland den senaste veckan. Sen blev det problem att ta sig hem för två av dem som stannade över natten. Carro hade också väldigt mycket problem med Cultural Care och sin värdfamilj som är allt annat än bra. Hon har fått två matcher varav den första tackade ja fort men sedan drog sig ur av någon anledning (de hade inte ens pratat med hennes värdfamilj). Den andra drog sig ur efter att ha pratat med värdfamiljen som smutskastade henne totalt. Så varje match hon skulle få skull värdfamiljen få att dra sig ur. Hon får ingen hjälp av sin lcc som ignorerar henne totalt, och hon har nu bestämt sig för att åka hem till Sverige efter att ha varit här i lite mer än 3 månader. Fattar inte hur de kan förstöra alla hennes chanser med en ny eventuell värdfamilj, och de själva är helt knäppa kristna fanatiker som bara vill att hon ska sitta hemma på helgerna och glo och dragit in henne i deras kyrka osv. Organisationen verkar skita i henne totalt och nu får allt ett riktigt dåligt slut. Jag är så förbannad på hur det hela gått till, så mycket mer jag kan skriva om vad som hänt men då skulle jag få sitta i ett par timmar. Hon vågar knappt åka tillbaka till familjen för att hämta hennes grejer och pass, om hon hade haft passet hade hon tom struntat i resten av sakerna. Och nu är det också riktigt svårt att ta sig dit eftersom det knappt går att köra.

Nu är det så fruktansvärt kallt här, går runt som en isbit för det mesta. Gjorde ett försök att åka till mallet, men efter att ha stått och väntat på bussen i en halvtimme gav jag upp, måste byta några gånger och all väntan skulle ta hela kvällen och säkert ge mig en förkylning också.

Värdmamman sa även idag att om jag får Zoe pottränad så kommer hon betala en valdri flygresa tur och retur till någonstans i landet:) Skulle sitta perfekt om jag skulle bestämma mig för att göra ett kort besök i Sverige eller något! Så nu hoppas jag att det inte ska dröja länge till...

Värdmamman har visst en "hidden agenda" till att ha en au pair julmiddag, hon vill få chansen till att träffa andra au pairer i området och förhoppningsvis lyckas värva någon att vara deras nästa au pair när jag åkt hem. Men det kommer inte riktigt gå i lås, för det första så har om alla varit här längre än vad jag har varit. Men hon sa att hon redan börjat kolla, eftersom det kommer bli billigare för dem än att flyga hit en ny. En sak som är lite rolig, är att hon alltid får för sig att jag sagt saker som jag inte har en aning om att jag nämnt. Som att jag häromdagen sagt att jag inte ville stanna längre än ett år, och att jag inte ville jobba idag (ska göra upp för dom timmarna jag var sjuk). Fast i ju för sig så kan jag inte riktigt se mig själv ett år till just här, i denna familj när alla har åkt.

Idag nä jag skulle lägga Zoe för en nap och hade läst en Berenstain Bears bok (som förövrigt går på repeat här, har 7 st memorerade vid det här laget) så frågade hon:

-" Oh Ida, can you sing for me?"

Herregud vad jag skrattade för mig själv. Jag? Sjunga? OMG. Stackars unge, hon kommer få mardrömmar för resten av livet.

Det här har varit två långa dagar, har jobbat extra för att inte behöva ta ledigt imorrn. Hade en playdate med Katrin och hennes värdbarn och sedan var det bara att hålla Zoe sysselsatt resten av dagen, hon kan aldrig bara leka stillsamt utan måste alltid ha någon som underhåller henne. Senare under dagen när vi var på swapen, där även värdmamman var med så kom en av hennes vänner fram till mig och berättade att hon gärna ville ha någon som tog hand om hennes ettåriga son ett par timmar en gång i veckan och hur mycket jag tog i timmen. Så då är det tänkt att när jag tar Zoe till swapen att han också är där och jag tar hand om honom. Visste inte vad jag skulle svara på hur mycket jag tar haha, vet inte riktigt hur mycket jag ska ta betalt?

Har även hört värdmamman ge ut mitt nummer här och där, för lite extra jobb. Skulle sitta fint med lite mer pengar, så jag kan spara ihop en del till någon resa nästa år.

Nu måste jag sova, skulle ha lagt mig redan, och packat också för den delen. Kommer åka taxi till flygplatsen så det är skönt :) Värdfamiljen betalar mot att jag jobbar två timmar på någon lördag.

Vad skönt det ska bli och komma iväg lite! Och till New York igen!

Från och med idag så går inte längre Zoe (3 år) i pre- shool överhuvudtaget, värdmamman fick nog av att behöva hämta henne mitt under dagen för att det inte fungerade. Så från heltid i pre- school till heltid hemma. Mitt schema har nu ändrats om och jag jobbar nu 7.30am till 5.30pm istället. Ganska skönt faktiskt, slipper stressa på fredagskvällarna nu :)

Så idag var vi ute i parken ganska mycket, hon är ganska lättsam att ha och göra med när man är ensam med henne fastän mot kvällen blev det ett jäkla liv som inkluderade några tantrums och time- outs.

En sak som Zach har börjat med (6 -åringen) är att råka kalla mig "mom".
"- Mooom! Ehm...I mean Ida..." Vilket händer lite då och då.

Hmm?

Zach kan ha sina stunder helt klart, igår var vi iväg till the swap shop, där ungarna kan leka och byta leksaker och han började kalla mig för Barbie (?).

-" Barbie, Barbie! You are a Barbie! You look like a Barbie!!"

Och lite senare:
-" When are you gonna find someone to live with?"
-" Huh?"
-" Yeah, a boy?"

"You look fat!" Fick jag också höra när jag stod i köket och lagade mat. Not so nice...

Zach: "- Are you a 1.000?"
Värdpappan: "- Thats not nice Zach, you know women are sensitive about their age".

Och igår: "- Are you 50 000? Are you infinity?"