Mitt liv i USA

Efter att ha kommit hem på fredagskvällen kom också febern, har varit sjuk hela helgen. På fredagen fick jag ett sms om att det var något stort party på McFaddens och att hon (sabrina) kunde få in oss där. På lördagen skulle vi (Jag, Karla och Katrin) gå ut igen men fick motvilligt säga att jag inte kunde... suck. Hade kunnat bli en rolig helg, men får väl se till att göra upp för det nästa helg! Det tar verkligen emot att behöva säga nej till att gå ut...

Börjar bli lite bättre nu, men kommer vara ledig imorrn och se till att bli helt frisk. Blev nog smittad av Zoe som tar varje chans hon får att hoppa upp i famen på mig och börja pussa på mig. Stackarn har varit sjuk mycket den senaste tiden.

Tidigare idag när jag ringde för att boka tid hos en läkare märkte jag verkligen skillnaden mellan Sverige och USA angående bemötande. När jag ringer dit i Sverige får man verkligen kämpa för att få en tid, bli tagen på allvar och ha tålamodet uppe. När jag ringde här fick jag ett väldigt trevligt bemötande, vi kom t.o.m in på att hon hade familj från Sverige och kunde räkna till tio, att hon varit där och hade ett finskt efternamn m.m. I Sverige fick jag liksom snabbt säga allt för att inte bli avbruten med ett surt "men det där är ingenting, vänta bla bla bla". De hade dock inga tider förrens den 3 november men hon sa att hon skulle kolla upp efter en tidigare tid och ringa upp om hon hittade någon efter att vi pratat en stund. Så får hoppas på det.

Ikväll åkte jag downtown för att möta upp Hanna vid Starbucks och satt bara och pratade en stund. Vill bara komma ut ibland. Det är verkligen jobbigt att bo där man arbetar, om man haft en dålig dag kan man inte åka hem och koppla bort, man går till sitt rum och där kan man ju inte stanna hela tiden. Mina värdföäldrar är också hemma HELA TIDEN. AAh, vill ha luft.  

Zack har också verkligen starkt missuppfattat vad jag gör här verkar det som.
"- I thought you were my waitor!" Sa han på fullaste allvar när jag bad honom plocka undan sin tallrik.

Värdmamman kläcker titt som tätt ut sig diverse kommentarer som får en att höja på ögonbrynen.
" I think we should legalize prostitution!" Är bara en av dem...

Idag har jag jobbat lite längre än vanligt (har fortfarande 5h kvar), värdfamiljen vill använda sig av alla 45 timmar nu, och trycker in dem lite då och då. När jag och värdmamman satt och pratade kom vi in på det här med au pairer, och att hon tyckte att det inte var så långt kvar (över tio månader kvar). Och vill att jag ska förlänga, för det tyckte hon skulle vara mycket bättre, för barnen och så. Liiite tidigt att tänka på? Ja, haha. Jag har varit här i 6 veckor bara! Men det är ju bra att de vill det, det är ju ett tecken på att de uppskattar mig här. Var och köpte en cykel idag också för 200 dollar, som värdmamman betalade. De är rätt generösa, får också plocka ut en vinterjacka och skor m.m.

Kom precis hem från mitt andra au pair möte, denna gång hemma hos Lcc'n. När hon såg min lilla knöl sa hon direkt att det var en "ganglion cyst", hon hade själv haft det på samma ställe och kände igen det. Hon berättade att hon hade behövt operera bort den två gånger, då den kommit tillbaka (vilket kan hända vid denna typ av cysta). Så det blir väl för mig att åka och kolla upp det.

Det var en ganska långt att åka, mina värdföräldrar tänkte först skicka dit mig med en taxi då det skulle ta 90 minuter med buss, men ringde Tina (tysk aupair) oh fick skjuts med henne tillsammans med tre andra au pairer. STORT MISSTAG haha. Kan inte förstå hur hon fått körkort, och att hon tillåts ha bil här, Vilda felbyten, fel riktning i "one way" gator m.m. Tog ett tag att hitta också, och jag trodde jag hade ett dåligt lokalsinne- det gör jag inte längre kan jag säga. Så en timme sena klev vi in genom dörren, glada för att vi lever!

Idag var första dagen på collage, tar en kurs i kinesiska varje måndag ett tag framåt. Låter rätt kul när man ska försöka uttala allt, men lite har jag lärt mig!

Gäller att försöka ha koll på alla språk nu, engelska, kinesiska, tyska och spanska som jag även vill ta en kurs i sedan.

Det blev lugnt sagt en lyckad lördagskväll igår, var lite nervös först men det gick hur bra som helst! (Det blev 21 tillslut). Har dock inte nämnt något av detta till fammen där hemma i Sverige, vill inte tänka på vilka mail min inkorg skulle bombas med.

Vid tre- tiden var det dock dags för en privat Octoberfest hos kompisar till Hannas värdfamilj, trevliga människor det där, vi stod bara och pratade, drack vin och åt pretzels hela eftermiddagen. Sedan blev jag avdroppad hemma och skyndade iväg och mötte upp Karla för att sedan fara vidare till Katrin innan vi tog en taxi till downtown och McFaddens. Lite för lätt att komma in kan jag säga haha. Vi träffade hur sköna människor som helst där inne, många skratt blev det! Lite lustigt var det att några tjejer sa att jag var lik en skådis i ett amerikanskt tv- program, samma som jag hört hemma i Sverige haha. Den ena var lite äldre, säkert över 35- " I want an accent too! I dont have one, but i want one!" , " You guys are just too cute!".  Blev också lite gratis drinkar av några killar vi mötte där, och bartendern sa vid stängningsdags att vi till nästa gång bara fråga efter honom så får vi det också haha, aldrig hänt i Sverige.

Sen var det taxi hem (mycket billigare här tur är) till Katrin. En sån här kväll behövdes haha, vi börjar också med en massa nanny- intern skämt, så kul, när en börjar är det svårt att sluta. :)

Kom precis hem från Octoberfest där jag var med Katrin och Hanna, där träffade på två amerikaner som vi satt och pratade med hela kvällen. Fick lite inside tips om diverse grejer, ställen att gå ut till osv. De som många andra amerikaner är impade över vilka språk vi pratar och att vi vet mer om andra länder än dem, och andra kulturella skillnader.

Man märker verkligen skillnaderna mellan USA och Europa överhuvudtaget, mer och mer för varje dag som går. Det är inte riktigt som jag föreställde mig, men jag har heller aldrig varit här förut så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig.

Och min hostmom verkar övertygad om att jag kommer dricka här haha, "Its not like you're not gonna drink here, there are lots of ways to get it". Hon pekar t.o.m ut ställen man kan gå till. På något sätt kommer alltid något sånt upp i konversationen, vet inte hur hon gör det haha. Men hon bara förmodar det.

Nu har jag äntligen slutat för dagen och tänker strax dra downtown för lite random shopping. Zoe var sjuk idag så jag körde på gamla schemat, dvs 7.30 - 4.30.

Helgen har varit lugn, jag och Laura har kommit på att det måste vara någon sorts "curse" över oss. Alltid är det något som sätter käppar i hjulet när vi ska göra  något, så lördagskvällen slutade med att jag lärde henne räkna till fem på svenska. Den tyska accenten lät rätt rolig, lättroad som jag då var. Vi var hemskt övrtrötta, lite "Jenny" touch över det hela faktiskt. Vi har också, tillsammans med Hanna, börjat planera för att åka till San Francisco i november och Seattle i oktober, får hoppas att det blir av.

Blev också precis inbjuden till en octoberfest på lördag, resten av helgen är ännu oplanerad. Men som sagt, det är ju fortfarande måndag. Helgerna känns förövrigt väldigt korta...

bland när jag skriver på resedagboken, som är till för familjen back home, får jag ofta mail tillbaka av min mor som frågar efter översättningar, senast var: Vad är Awesome? Den enda svenska jag pratar här är när jag pratar med dem via skype, då jag ännu inte träffat någon svensk här, det går fortare än man tror att börja tänka lite på engelska. Ibland kommer även lite svenska ord med när jag pratar engelska här. Så ibland blir det lite blandat. Ibland saknar jag att prata svenska så då får Eliana (lillplutten) ställa upp och lyssna vare sig hon vill eller inte :)

Dom här är verkligen impade att man kan prata andra språk, får ofta frågan vilka språk jag kan, vilket inte sträcker sig långt. Visserligen kan jag förstå en del tyska, mer än så är det inte. Ungarnas farmor frågade mig dock om vi pratar svenska eller engelska i Sverige hahaha, när hon var här på ett besök från Idaho.

Dagen har varit rätt omtumlande, gick bra med barnen och föräldrarna var som de alltid är. Försökte prata med värpappan om vad jag tyckte om gårdagen, och vad värdmamman sa, han höll med om att det inte var det bästa att säga, men har svårt att avgöra hur mycket som gick fram.

På kvällen gick jag över till Laura och hennes värdfamilj. De är verkligen jättesnälla och hjälpsamma och höll med mig och berättade vad de tyckte om värdmamman, att hon kan vara en tornado som de uttryckte det. Hennes värdpappa sa att han heslt höll sig på avstånd från henne då han vet hur hon kan vara. Skönt att jag inte är ensam om att tycka så här. Ringde även min Lcc, skulle skriva ett mail om allt som hänt och vad de sagt, hon ville verkligen prata med dem, vilket jag inte vill just nu. Började med att fråga om jag kunde prata med henne konfidentiellt, men det verkar som att hon kommer ringa dem när vi pratat igen imorrn då hon skulle ringa mig.

På ett sätt vill jag byta, men på ett annat sätt inte, Portland är inte så tokigt att bo i och har bra kontakt med andra au pairer, är också en viktig del. Kommer avvakta lite och se hur det går. Känns ovisst.

...så vet jag inte vad jag ska ta mig till. Det känns inte bra här, hos den här värdfamiljen. Det var som att dödsstöten kom ikväll. Imorse bestämde vi att vi skulle prata kl 8 ikväll, de ville mixa om mitt schema men kom att handla om annat. Faktum är att jag alltid har kännt att det inte var en speciellt bra match, men ville få det att funka. De har nog sett det på mig, att jag inte riktigt trivs här då de sa: "If your not happy, we don't want you here". Dom bryr sig verkligen inte om jag går eller stannar. De har ett sätt som får mig att känna mig så liten. Kände mig helt kall när jag satt och lyssnade på dem.

Helt nere nu, jag vet verkligen inte vad jag ska göra.